börja med att säga gott nytt år och en god fortsättning på de nya året.

mitt år har börjat bra. fortfarande tillsammans med viktor.
sitter och tänker på en del grejer. bl.a på min uppfostran. jag är så himla glad att det är över att livet har börjat på riktigt nu. innan kändes allt som en dimma som man aldrig kom ur.
pappas utbrott, hans temperament, hur sur han altid blev och att de alltid va mitt fel så fort de hände en liten grej. att det alltid var jag som skulle säga förlåt, även fast han visste att han gjorde fel ibland. som i våras...
när allt bara gick åt skogen, inte kunde stanna hemma på några veckor. pratade inte med varken mamma eller pappa.
alla jobbiga minnen kommer fram som då när han försökte slänga ut mig på autobahn i tyskland. hur faan kunde han göra så. okej jag hade kns bettet mig dåligt men inte så att han skulle behöva göra så. jag han låsa bildörren som tur vaa, vad hade hänt om inte jag han. hade jag fortfarande suttit här och skrivit detta då?
jag känner bara att jag behöver skriva av mig lite.

aaa som ni kns vet så ska ju mamma och pappa skilja sig och mamma ska flytta till stan,  när jag hade fått veta det blev jag skit sur på henne och ville inte prata med henne. men nu börjar jag förstå vrf hon inte orkar längre. de har haft en så olik uppfattning om hur man ska uppfostra barn. mamma för snäll enligt pappa, och pappa för sträng enligt mamma. på den punkten håller jag nog med mamma. så han behandlat mig och min lillebror är helt jävla sjukt.

klaga på minsta lilla grej, och ville få mig att se perfekt ut. gjorde jag inte det så blev de bråk. alla de gånger han har skämt ut mig framför släkten och kallat mig tjock, ful och fet.
vad får jag för syn på mig själv när man hör de från sin egna pappa. ska de behöva vara så?
ska en pappa trycka ner en så jävla mycket och sänka ens eget självförtroende som man gång på gång försöker stärka. och varje gång det förstärks går det ner igen. varför kan ni nog räkna ut själva.

jag kom ihåg jag och min lillebror daniel satt och prata om just detta en gång och han berättade en grej som jag aldrig visste om. han var rädd för pappa när han var mindre. p.g.a hans beteende.

all skit man genomgått alla bråk. vill bara glömma och aldrig komma ihåg men hur faaan gör man det?genom terapi ? näää knappast.
genom att man pratar om det med pappa och mamma ? näää då vill han få att allt var mitt fel IGEN!!!

som sagt var jag hoppas jag slipper gå igenom mer skit detta året.

ha det bra
Puss Och Kram

Dagens Låt: Simple Plan - No Love